Vet inte riktigt när jag började komma till insikt. När jag läser mina gamla texter förstår jag att, även om jag inte hittat en etikett så var jag inne på Nonduality långt innan allt ramlade på plats. Och det gjorde det på en retreat 2016 med Leonard Jacobsson, i Frankrike, på en onsdag i oktober.
Det som hände då var att jag fick en realisation av mitt sanna jag, att jag är det kollektiva oändliga Medvetandet. Det var inte en dramatisk upplevelse, jag hade länge varit på väg, men inte vågat. Jag var rädd att jag skulle bli sinnessjuk om jag släppte taget, men det blev jag inte.
Så min praktik har efter det varit att etablera den kunskapen, Efter uppvaknandet så har livet handlat om att om och om igen komma tillbaka till min sanna identitet. Så här snart 10 år efter så lämnar jag aldrig det helt och hållet, Det blir mer en glidande skala, än av och på som det var i början.
2024 så var jag tillbaka på samma retreat i Frankrike, och då fick jag en realisation igen, denna gång en kraftig. Även då på en onsdag. Det började med att hela kroppen började skaka av för mycket blockerad energi, det följdes av en typ kundaliniupplevelse där energin steg upp igenom min kropp. Min kropp öppnades upp och jag var inte längre enbart i kroppen. Jag var något mycket större, jag var Medvetandet utan lokalisering.
Jag insåg naturen av Medvetandet är frid och lycka. Upplevelsen var intensiv, men jag förstod också att det inte var en känsla. Jag hade sedan länge intellektuellt förstått att det skulle vara så, men nu förstod jag på riktigt att det inte handlade om mitt nervsystem i kroppen. Detta var en upplevelse utanför kroppen och min identitet var inte inte längre begränsad till den.
Jag hittar alltid mer eller mindre dit, och min praktik handlar nu om att komma tillbaka till detta och bli det oändliga, Både i meditation och i det dagliga livet. Detta är min praktik och väg, och det är vad boken handlar om.
Den nonduala filosofin som jag ser det.