Vet inte riktigt när jag började komma till insikt. När jag läser mina gamla texter förstår jag att, även om jag inte hittat en etikett så var jag inne på det nonduala långt innan allt ramlade på plats. Och det gjorde det på en retreat 2016 med Leonard Jacobsson, i Frankrike, på en onsdag i oktober.
Det som hände då var att jag fick en realisation av mitt egentliga jag, att jag är den som är medveten om mina tankar och känslor. Inte den som tänker och känner. Det var inte en dramatisk upplevelse, jag hade länge varit på väg, men inte vågat. Jag var rädd att jag skulle bli tokig om jag släppte taget, men det blev jag inte.
Så min praktik har efter det varit att etablera den kunskapen, Efter uppvaknandet så har livet handlat om att om och om igen komma tillbaka till denna identitet. Så här snart 10 år efter så lämnar jag aldrig det helt och hållet, Det blir mer en glidande skala, än av och på som det var i början.
2024 så var jag tillbaka på samma retreat i Frankrike, och då fick jag en realisation igen, denna gång en kraftig. Även då på en onsdag. Det började med att hela kroppen började skaka av för mycket blockerad energi, det följdes av en upplevelse där energin steg upp igenom min kropp, och den öppnades upp. Jag var något mycket större, jag var den som är medveten utan att vara begränsad av kroppen.
Jag upplevde det fridfulla i Medvetandet. Det var intensivt, men jag förstod också att det inte var en känsla. Jag hade sedan länge intellektuellt förstått att det skulle vara så, men nu förstod jag på riktigt att det inte handlade om mitt nervsystem i kroppen. Detta var en upplevelse som inte var begränsat till den, och min identitet hade inte längre den kopplingen.
Jag hittar alltid mer eller mindre dit, och min praktik handlar nu om att integrera detta. Både i meditation och i det dagliga livet. Detta är min praktik och väg, och det är vad boken handlar om.
Den nonduala filosofin, som jag ser det.
